Måste musik framföras av skönsångare?

Måste man ha en bra sångröst för att bli framgångsrik? Jag tror att vi alla kan vara överens om att svaret på den frågan är nej. Det finns massor av exempel på artister som inte alls kan sjunga men som ändå har blivit stora stjärnor, och för mig kan de delas in i två olika kategorier. Dessa kategorier är ”de som är sig själva” och ”de som fejkar”.

I kategorin ”de som fejkar” hittar man till exempel många kvinnliga (fråga mig inte varför) artister som blir kända mer på grund av sig själva än på grund av sin musik. De har massor av människor runt sig som skriver deras låtar, bestämmer vad de ska ha på sig och använder en rad knep för att få dem att låta bra när de spelar in – för det som är poängen med ”de som fejkar” är just att de inte kan sjunga live. De låter helt enkelt förskräckligt när de inte har alla sina hjälpmedel med sig, och detta gör att de oftast mer eller mindre enbart kör playback eller i värsta fall sjunger dåligt live men fortfarande lever vidare på den seriefigursmänniska som staben av experter så framgångsrikt har skapat just för att man tycker mer om själva personen (som egentligen inte existerar, i alla fall inte i den formen) än om musiken.

I kategorin ”de som är sig själva” hittar man tvärtom de som inte förvränger sig själva. Hit räknas till exempel Håkan Hellström och Broder Daniel för att ta två exempel. Håkan och Broder Daniels Henrik Berggren har definitivt inte två av landets bästa sångröster – tvärtom sjunger de faktiskt ofta till och med falskt, men det som gör dessa artister så bra är att de inte bryr sig om själva varumärket så mycket, utan brinner för det som är det viktiga: musiken. När en låt är en perfekt kombination av vacker musik och text som berör så spelar det ingen roll om artisten inte är en skönsångare så länge denne kan förmedla låten på det sätt som träffar hjärtat rätt. Det charmiga ligger helt enkelt i att allt inte är perfekt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *